Jag stod och fixade nånting i köket och helt plötsligt ser jag någonting grått pch hårigt i zinken... En jävla råtta!! Jag skriker på August som kommer direkt och den där jäveln börjar springa runt som en galning, stört snabb! Det visar sig att den kan öppna våran kyl och frys så där springer den in men jag försöker schasa ut den mot köksgolvet...
Den typ gömmer sig bakom disken, kastrullerna och massa stuff i nästan 20 min innan August äääntligen får tag i den och tar massa papper runt och kastar ut den genom fönstret. Den överelever fallet och två hundar på gården börjar leka med den...
Jag har läääänge funderat på att köpa en KitchenAid köksmaskin men har velat fram och tillbaka (ja, dom är ju inte direkt billiga!). Älskar att baka och fixa och jag vet att jag skulle baka ännu mer än vad jag gör idag och speciellt massa olika bröd om jag hade en...
Nu har jag fått erbjudande om att köpa en KitchenAid med 20% rabatt och HUR glad blev inte jag då?!? :)))
Tänkte slå till när jag får min nästa lön men nu är ju den stora frågan VILKEN FÄRG?
... började mer som ett skämt (seriöst innerst inne.) Snackade med August om att jag ville skaffa hund och han tyckte inte alls det lät som någon bra idé; "För mycket ansvar" sa han. Och då började jag tänka, men var det inte det jag ville? Ansvar och att lägga ner mycket tid och kärlek på någonting mer än min pojkvän?
Jag pratade med mamma och hon tyckte att det lät som en underbart fin idé och började genast googla och tipsa om raser hon trodde skulle passa mig. Och helt plötsligt var den där på skärmen : fransk bulldogg
VAFAN EN GREMLIN!? tänkte jag och skrattade lite... neeeej det är en sådan där hund som ser ut som de sprungit in i en vägg jättehårt.. skit på snöret osv osv. Fast sen började jag läsa om rasen och tyckte de verkade vara världens charmigaste hundar, och på alla bloggar och hemsidor jag hittade verkade det som att folk fullkomligt förälskat sig i sina "frallor".
När jag sen hade träffat några olika frallor så var jag helt SÅLD. Det var kärlek vid första ögonkastet, de var verkligen så mysiga som folk sagt. Fulsöta, pussvänliga, buffliga och så hiiiiiiimla charmiga. Det spelade ingen roll att jag var en främling på kenneln, jag fick lika mycket kärlek av hundarna som om jag hade känt dem flera år.
Så nu väntar jag på min alldeles egna frallapojke, som förhoppningsvis kommer flytta in hos oss i vinter... Fast han inte ens är född ännu :) Och ja, man kan väl säga att jag längtar ganska så jävla mycket. Har läst massa böcker, scannat hela internet efter info och känner mig så förberedd och taggad som man kan bli på en liten tjockis som bajsar och kissar överallt.
I slutet på den här veckan kanske han föds, kanske kanske kanske... Håller alla tummar, tänder och tår nu.
malin är mitt namn, stockholm är staden och eftersmaken är en blandning av ironi och dödsallvar. jobbar som säljare i butik och har great plans för framtiden. här kommer ni få läsa en hel del lögner, lite drömmar, några sanningar men mest skräp enjoy!
